Att skaffa sig olika hushållsdjur

Ett kapitel om att skaffa sig olika hushållsdjur är kanske inte vad alla förväntar sig i en bok om hur lätt det är att odla naturligt. Men för att det ska bli riktigt likt naturens ekosystem måste djuren få vara med och dra sitt strå till stacken.

För att ge lite inspiration på vägen har jag gjort en kort sammanställning om de vanligaste självhushållningsdjuren. När det väl är dags för att skaffa hushållsdjur rekommenderar jag varmt Håkan Hallanders bok ”Husdjur till husbehov”, en gammal klassiker som står sig väldigt bra än idag

Djuren är viktiga för de gör stor nytta på flera olika sätt till exempel med att de bearbetar marken de går på, att de ger gödsel till våra odlingar och att de erbjuder mat av allehanda slag. Samtidigt ger djuren oss många mjuka värden när vi umgås med dem i den dagliga skötseln.

Djur kräver både ansvar, respekt och arbetsinsats, men de ger mångfalt tillbaka. Så innan man bestämmer sig för att skaffa hushållsdjur behövs kunskap om vad olika djur behöver och hur väl det stämmer överens med vad man själv kan erbjuda.

Om du är nybörjare är det bra att börja med små, förhållandevis lättskötta djur. Det är därför många börjar med höns. Ett annat förhållandevis lätt djur är ankor, men de måste ha sin ankdamm. Nästa steg blir ofta några får som är större och kräver lite mer av allt. Sen kanske det är dags för en hushållsgris och till sist det stora steget att skaffa kor. De är nog de mest krävande av alla våra hushållsdjur, speciellt om familjen vill ha mjölk.

Viktigt är att komma ihåg att Jordbruksverket kräver att djuren har tillsyn två gånger per dag

Höns

Höns är som sagt ofta det första djuret många skaffar sig. De är tåliga, produktiva, förhållandevis lätta att sköta och kräver rätt lite plats. Höns ger en rätt bra avkastning i förhållande till arbetsinsatsen genom att ge både ägg, kött och gödsel. Höns är även duktiga på att bearbeta jorden och de kräver relativt lite passning.

Ju mer man umgås med dem desto mer sociala blir de. Lär de sig att man har något gott med sig när man kommer möts man sen av ett gäng springande och glatt kacklande höns när man närmar sig hönsgården.

Om man bor i mera tätbebyggt område kan det vara lämpligt att avstå från att ha en tupp. I en del kommuner är det till och med förbjudet att hålla tupp i mera tätbebyggda områden, men i de flesta kommuner det går bra att hålla några höns.

Gäss

Gäss har man i första hand för köttet eftersom de inte lägger så många ägg. Gässen är bra betesdjur då de bara äter grönt. Dessutom kan de utnyttja beten som är för små för till exempel får. De kräver heller inte så stor arbetsinsats och är lätta att stängsla då de vare sig flyger eller hoppar särskilt bra.

Gäss lever i livslånga parförhållanden och kan faktiskt sörja ihjäl sig om den ene dör. Vissa gäss är rätt högljudda av sig och de skräpar ner rätt mycket eftersom deras avföringsmängd är större än de mindre fjäderfäna.

Gäss kan bli förhållandevis gamla ända upp mot 10–15 år. Med åldern kan de bli rätt egensinniga och agerar gärna “vakthund” på gården. Gäss är också intelligentare än andra fjäderfän så den som är intresserad kan lära sina gäss ett och annat trick.

Ankor

Ankor håller man för köttets skull och även de är betesdjur. De flesta ankor är trevliga och lite pratsamma fåglar. De är typiska flockdjur och beteendet blir därefter. Helt omotiverat kan de sätta av i full fart över stock och sten för att välta eller ha ner allt i sin väg. De kan vara lite av smutsgrisar så man kan vara tvungen att mocka deras vinterboende mest varje dag. Ankor äter mer blandat än gäss och här slinker det ner inte bara gräs utan också insekter, mask och sniglar, ja även mördarsnigel gillas.

Myskankor

Även myskankor har man i första hand för köttets skull. Det sägs vara det godaste fågelköttet bland hushållsdjuren som blir bäst om de får gå ute och äta sin naturliga kost.

Myskankor är personliga fåglar och håller sig gärna runt sina ägare. Däremot kan de vara svåra att stängsla eftersom de både klättrar och flyger. De är stora fåglar och lämnar därför ganska mycket spillning.

I områden med mycket mördarsniglar har de visat sig vara en stor tillgång genom att de gladeligen mumsar i sig mängder med sniglar.

Trots att de är duktiga äggläggare och bra på att ta hand som sina ungar har de inte fått den spridning som man kan önska. Kanske för att de anses ganska fula, men de är väl värda att ha i sin självhushållning.

Kaniner

När det kommer till att skaffa hushållsdjur är kaniner ett underskattat djur ur matperspektiv. Oftast köps kaniner för barnens skull. Den bästa kaninsorten är Gotlandskaninen för den är både lättskött och mycket social. Att hålla kaniner i hushållet gör man för köttet, skinnet och eventuella intäkter från sålda ungar. Köttet är inte så smakrikt i sig självt, men ju mer varierad kost av olika gräs och örter desto bättre blir det. Man kan också prova att ge dem enris vilket påstås ge köttet en mera “vild” smak.

Enklaste sättet att hålla några få kaniner är att använda de klassiska kaninburarna i nät med ett hus i ena änden. Buren ska även ha nät på botten eftersom kaninerna är ett grävande djur. Kaninburarna kräver dock en del arbete eftersom de måste flyttas ofta så att djuren hela tiden har fräscht gräs att äta.

Om man vill ha många kaniner och har utrymme mår kaninerna bäst om de får gå ute på ett större inhägnat område med ett skyddande hus. De kan givetvis få för sig att gräva en tunnel och rymma, men de brukar stanna i närheten. Utrustar man sig med en håv är det lätt att hämta tillbaka rymlingen till hägnet. För att skydda dem mot räven är det bäst att stänga in dem nattetid. Kaninerna klarar sig ute året om så länge de har ett bra vindskydd med torr liggplats. Kaniner mår faktiskt inte bra av att leva i uppvärmda utrymmen.